Frida Bergqvist

Idag är det 2 årsen jag förlorade en stor klippa i mitt liv,
min älskade morfar, det är 2 årsen jag satt på mitt
rum i Norge när pappa knackar på dörren och tårarna
och gråten exploderar när han berättar att morfar har
dött.. fyyy f*n va jag HATAR den dagen, minns så väl
när vi kommit ner till bilen för att åka mot sverige o
morfar... Satt helt apatisk i bilen och bara gräät...
Det fick inte vara sant, han hade ju börjat bli bättre?!
När vi kom in i rummet där han låg så var allt så
stilla, så vackert.. det var ett tänt ljus bredvid honom
i sängen där han låg med en liten bukett handplockade
blommor i händerna! Han var så fin! Men det var inte
morfar som låg där, det var bara en kall kropp som
tagit steget o slutat kämpa...
Man e så självisk och önskar att man fick ha han kvar,
men vi skall vara "glada" att de gick så fort o
smärtfritt som de faktiskt gjorde, att han slapp
fortsätta kampen mot Cancern som börjat ta
över hans kropp..

Slog mig när ja vaknade att ja inte sett min
älskade morfar på över 2 år, fick lite lätt panik
och gråten kom över mig... Kommer bli en
tung dag men vi skall ner till graven i göteborg
och göra det fint för honom i eftermiddag!

Saknar han så otroligt men tror att han skulle vara
stolt över mej om han kunde titta ner och se hur
ja har det idag! <3

Detta kortet togs sista gången ja träffade morfar!