Frida Bergqvist

Dagen har flytit på jätte bra o tiden har sprungit iväg, har inte tänk jääätte mycket på morfar men har finns ju i tankarna hela tiden, men de va när ja kom hem allt kom över mig.. jag fattar inte.. de är så orättvist.. Morfar har aldrig gjort nåååån nååågonting ont men ändå togs han ifrån oss, hastigt.. Är givetvis jätte tacksam att han slapp lida.. men saknaden är otrolig.. jag hade så nära kontakt med min morfar, de har alltid varit han och jag mot världen, gulligullan har vi alltid kallat verandra.. jag har alltid sagt att jag inte va ja tar mej till om ja förlorar han, och nu har jag gjort det.. ofattbart..
Men morgonen efter han gått bort, när ja vaknade hemma hos mormor så fick jag hans halsband, det som han bar jämt
som han fått från de danska hovet i och med att han varit militär hela sitt liv..  blev verkligen så glad och tacksam..  nu bär jag med mig honom överallt.. känns på nåt konstigt sätt som att han är med mig överallt.. även att jag inte har tro på de övernaturliga, men de känns som att han håller ett vakande öga.. På Tisdag är de begravning, sista gången jag är nära min morfar, ett sista farväl.. kommer bli en sjukt jobbig dag..  faan va ja saknar min morfar..=´(

Puss